Vissa har gåvan att få andra att växa...
Jag brukar tänka på dem ibland... De lärare som haft en otroligt viktig inverkan på mitt liv... De som stöttat och lyft upp mig när det behövdes och de som ställt krav och haft förväntningar på mig, för att få mig att växa. Att jag får arbeta med sång och musik idag, är till stor del några lärares förtjänst... Min lågstadiefröken Birgitta, som talade om för mina föräldrar att de borde skaffa mig ett piano... Mina körledare i Grödinge som lärde mig att sjunga i kör och som även förde in mig i kyrkans och trons värld... De fantastiskt duktiga lärare jag hade på musikgymnasiet som fick mig att börja våga växa, både musikaliskt och som människa...(En stor puss till pianomästaren Ziemovit Bownic, för hans brinnande intresse och enorma kunnande... En riktigt enastående man!) En eloge till min sångfröken Marianne på gymnasiet, för att hon trodde att det kunde finnas något värt att försöka utveckla hos denna blyga tös... Att det under resans gång har funnits människor som varit nedlåtande och i vissa fall elaka, det kan jag le lite åt idag... Även om jag absolut inte är världsmästare på det jag gör, kan jag ändå vara glad över att jag faktiskt får jobba med sång och musik, en dröm jag levt med så länge... (de lyckades inte sänka mig, inte få mig att ge upp, med sina elakheter...:))Och jag brukar tänka på att vi verkligen kan sätta spår hos varandra, att det är så otroligt viktigt att vi lyfter, berömmer och ger positiva saker till de människor vi möter, både stora som små... Det kan vara livsviktiga ord vi säger, ord som gör skillnad!<3
